Nu var det ett tag sedan jag skrev. Men mycket har hänt och har inte riktigt känt att jag velat skriva av mig förrän nu.
Studenten har nämligen ägt rum. Den 4 Juni hade vi vår Gubb- och Gumskiva på Fria och det var då jag insåg att jag skulle ta studenten på riktigt och inte vara med älskade 3a längre. Pettson och Findus gjorde det fiiinaste dramat till klassen och då gick det inte att hålla tårarna tillbaka längre, inte för någon i klassen. Jag hade sett fram emot studenten ända sedan det tredje året började och inget kunde stjäla min glädje. Men efter den här skivan så förstod jag, och då var det inte lika roligt längre.
På själva studentdagen så åkte jag hem till min kära kusin och vän Ida som så gulligt hade erbjudit sig att hjälpa mig med hår och smink. Tack! Sen bar det av mot champangefrukosten hos Sara O. Det blev väldigt vemodigt, speciellt när underbara Fredo skulle hålla tal. Där fick vi kämpa med att hålla tillbaka tårarna och inte förstöra sminket.
I skolan var det fotografering och sen så skrev vi i mössorna. Usch vad allt gick fort! Betygen fick vi under en liten "cermoni" uppe i föreläsningssalen där en del priser också delades ut. Vid den här tiden så hade mina fötter gått igenom en riktig pers! För ett tag sen fick jag ett par jäääätte fina högklackade replay skor av min älskling. Men efter att ha gått i dom hela dagen så klarade jag inte av det längre, det gick bara inte. Så när vi väl skulle tåga ner till rudan så tog jag skorna i handen och gick barfota. Såååå sköööönt! :D
Sen var det mottagning hemma med min älskling och hans familj, och sen farfar och Annika, och såklart mormor. God mat! Vi femtiden så kom alla vänner och släktingar. Jag trodde att folk skulle komma lite hur som helst eftersom det var öppet hus. Men nästan alla kom samtidigt vilket skapade lite kaos. Men det var kul! Mycket blommor och det var människor i varje hörn av huset kändes det som.
Mot kvällen så pratade jag med min älskling för att han såg att jag inte var sådär jätte glad som man borde vara på sin student. Jag berättade att jag tyckte att det var jätte jobbigt att sluta och lämna klassen och mina mentorer. Jag åkte inte heller flak vilket jag också ångrade delvis senare. Så han sa att han tyckte jag skulle gå på min slutskiva, och det gjorde jag tillslut. Och det var skönt att göra det faktiskt! Nathalie skrek nästan när jag ringde och sa att jag skulle komma och när jag väl kom så kändes det jätte bra. Trots att jag inte var med alla från klassen så var det det som jag behövde. kvällen slutade med en låång nattbussresa hem..
Nu känns det bra. Men samtidigt inte. gick runt i Haninge C idag och gick förbi Paus ( där vi sååå ofta åt ), Tacobar ( där vi typ aldrig åt för att Natta inte gillar lukten ) Greken!!! usch jobbigt var det iaf.. sen när jag är ute och går så tutar en bil och där sitter Fredo! Så fick en lite skjuts hem och en pratstund. Jag kommer aldrig glömma fria alltså, inte ens om jag skulle försöka..
onsdag 10 juni 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)