1 år, 1 kärlekshistoria

Ett litet inlägg från min tidigare blogg som jag bara mååste ha i denna också. Läs och njut :D

Publicerat Måndag 06 Oktober 2008 13:23

För ett år (minus en dag) sedan satt jag i skolan och väntade på att skolan skulle ta slut så att jag kunde åka in till stan. Skulle nämligen laga mat på en encounter för unga män. Gissa vem jag visste skulle vara där? Jo, Anders såklart! Hade aldrig pratat med Honom tidigare. Blickar var den enda kommunikation vi använde oss utav.

Jag var hur spänd som helst när jag gick upp för trappan vid kristna skolan. Jag visste att Han var där inte, men var? Hur ska jag reagera när jag ser Honom? Ska jag ens titta in? Eller ska jag spela oberörd? aah! Jag tittade såklart in så fort jag kom nära ett fönster. Det var inte så att jag stod och stirrade rakt in i ett fönster, utan jag sneglade snarare. Och där var Han ju! Blicken vändes bort snabbt och jag skyndade lite extra in genom dörren. Hade Han sett mig? Blev Han glad? ledsen? Hjärtat dunkade så hårt och snabbt att jag var tvungen att dröja kvar lite i trappan för att lugna ner mig. Sen gick jag ner till köket där alla satt. Hjälp så nervös jag var. Efter att jag hälsat på tjejerna så kunde jag inte hjälpa att min blick föll på Honom. Den underbart fina killen som jag spanat in de senaste månaderna. Till mitt hjärtas stora lättnad så möttes våra ögon och hjärtat slog som aldrig tidigare. Hur skulle detta gå? Jag bestämde mig för att inte försöka prata med Honom eller så. För Han var inte här för att träffa tjejer, utan för att gå på encounter och möta Gud. Så jag lät det va. Men samtidigt kunde jag ju inte släppa ögonen ifrån Honom.

Egendomligt...:
Lina sitter inne i ett hörn och låtsas plugga matte, då hon egentligen bara sitter tittar på den finaste killen och någonsin sett.
Linas ögonbryn noppas av Claudia. Första gången. Killarna som sitter runtomkring (Anders mfl) får intrycket av att det gör riktigt ont. Fast det egnetligen inte känns så mycket. Men vad gör man inte för lite uppmärksamhet från drömprinsen..!
--
Lördagen kom, den 6 oktober, 2007. På kvällen sitter jag nere i matsalen och väntar på alla killar som ska komma ner på kvällsfika. Åh, va nervös jag var. När kommer Han? Så fort det lät i trappan hoppades jag på att det skulle vara Han! Han med stort H! Kändes som jag väntade i timmar, men tillslut kom Han ner! åh, vilken syn! Jag satt vid ett av borden och killarna satt ju där också. Tyvärr hamnade Anders på andra sidan längst bort, men det var väl lika bra, skulle säkerligen gjort bort mig om han satt sig bredvid mig från början. Kvällen gick och det enda jag gjorde var att titta på Honom när Han pratade och skämtade. Så fort Han tittade mot mig så försökte jag hålla kvar min blick vid Honom men det gjorde så ont av allt dunkande i hjärtat så jag var tvungen att vända mig bort. Allteftersom så gick killarna och det började bli tomt vid bortet, tomt mittemot mig.... DÅ hände det! Han reste sig upp och flyttade så att Han satt lite närmre. Frågade mig: "Du heter Lina va?" Jag:" aaa......" "Är allt bra??" Och så flyttade Han närmre, nu satt Han mitt framför mig!!! Hur skulle jag överleva detta? Men det blev inte så spänt som jag trodde att det skulle bli. Han började att prata med mig och vi pratade om allt möjligt. Jag!!! Lina, fick prata, på riktigt (det var ingen fantasi) med Prinsen från mina drömmar! Jag fick den mest underbara känslan inom mig, något som jag aldrig verkligen känt på det sättet förut. Jag var riktigt Kär! Kär!! KÄRKÄR!! Jag ville att kvällen aldrig skulle ta slut. Jag njöt av varje sekund och hoppades innerligt att jag inte var ensam om mina känslor. Var så nervös! Satt och pillade sönder ett värmeljus så att jag hade skärsår på alla mina fingertoppar.. Men vad skulle jag göra? Kunde inte sitta still! Dessvärre tog kvällen slut och alla gick för att lägga sig. Jag gick förbi fönstret onödigt många gånger för att kolla upp mot aulan för att se om jag kunde få en glimt av honom. Jag var så lycklig! Har nog aldrig tidigare gått runt med ett sånt leende som inte går bort.

Efter allt detta rullade det på. Kärleken var den bästa, och rätt var det var så satt jag framför datorn så ofta jag kunde för att vänta tills Han loggade in, eller för att prata med just Honom. Senare upptäckte vi ett av de 7 underverken, mobiltelefonen! Fick efter mycket om och men veta att han "kände något liknande" han med. Och den 16 Februari blev Han MIN!
Den 6:e Oktober. En av de bästa kvällarna i mitt liv, med den bästa killen som finns. Den kvällen, förvaras föralltid djupt inne i mitt hjärta.